Fødselsangst

[Gjest redd]

Jeg vet ikke om dette er rett forum, men gjør et forsøk.

Jeg er ikke gravid, men kunne godt tenke meg å få barn. Men som situasjonen er nå, tør jeg ikke en gang prøve å bli gravid. Jeg er livredd for alt som har med leger, sykehus, behandling og undersøkelser å gjøre, og det er jo ikke til å unngå hvis man er gravid.

Jeg vet at en del kvinner får keisersnitt pga fødselsangst. I utgangspunktet er jeg ikke særlig interessert i det. Det som kan gjøre at jeg ombestemmer meg, er nok at det da skjer i "ordnede former". Det fastsettes en dag for keisersnittet, du vet når det skal skje. Å gå og vente på veer, å bli innlagt på sykehus "uplanlagt" takler jeg ikke. Det jeg lurer på er om jeg kan få sykehuset til å gå med på å sette i gang fødselen i stedet for å gjennomføre et planlagt keisersnitt. Det ville være en stor hjelp for meg å vite hvilken dag fødselen skal skje.

Kn jeg få sykehuset til å gå med på å sette i gang fødselen på denne måten, allerede før jeg bli gravid? Hvis ikke tør jeg ikke bli gravid, da måtte jeg ta abort hvis ikke jeg får den nødvendige sikkerheten. Jeg håper du kan hjelpe meg, for jeg vil gjerne ha barn.

[Åsa Prebensen, Jordmor]

Det är ett stort problem som du bär på. Jag är nog inte den rätta personen att hjälpa dig med detta. Det gäller inte bara förlossningsrädsla, det gäller så mycket mera när du är rädd för allt som är oförsägbart och allt som har med sjukhus och sjukdom att gjöra. Att bli gravid , föda barn och sedan att uppfostra ett barn med allt vad det innebär, är något som inte går att förutse eller planlägga i detalj. Jag undrar om du i dagsläget är mogen att ta hand om ett barn när du har så mycket ångest och oro inom dig? Det är du själv som får avgjöra detta. Jag tycker att du behöver prata med en psykolog eller annan fagperson om detta. Det är inte så enkelt att man bara kan bestämma vilken dag man kan föda sitt barn på. Även om man skulle sätta igång en förlossning, så är det inte så att förlossningen med säkerhet kommer att skje den dagen. Det kan hända att det tar många dagar innan förlossningen kommer igång med hjälp av olika kurer. För mig höres det ut som du har många saker att tänka på innan du evt planlägger en graviditet. Ingenting kan planläggas och förberedas med 100% säkerhet. Lycka till vidare!

[Gjest redd]

Det är ett stort problem som du bär på. Jag är nog inte den rätta personen att hjälpa dig med detta. Det gäller inte bara förlossningsrädsla, det gäller så mycket mera när du är rädd för allt som är oförsägbart och allt som har med sjukhus och sjukdom att gjöra. Att bli gravid , föda barn och sedan att uppfostra ett barn med allt vad det innebär, är något som inte går att förutse eller planlägga i detalj. Jag undrar om du i dagsläget är mogen att ta hand om ett barn när du har så mycket ångest och oro inom dig? Det är du själv som får avgjöra detta. Jag tycker att du behöver prata med en psykolog eller annan fagperson om detta. Det är inte så enkelt att man bara kan bestämma vilken dag man kan föda sitt barn på. Även om man skulle sätta igång en förlossning, så är det inte så att förlossningen med säkerhet kommer att skje den dagen. Det kan hända att det tar många dagar innan förlossningen kommer igång med hjälp av olika kurer. För mig höres det ut som du har många saker att tänka på innan du evt planlägger en graviditet. Ingenting kan planläggas och förberedas med 100% säkerhet. Lycka till vidare!

At jeg har et angstproblem betyr ikke at jeg er umoden. Hvordan kan du komme til en sånn konklusjon?

Jeg har heller ikke sagt at jeg er redd for det som er uforutsigbart, det er jeg ikke. Men i de situasjonene som utløser angst, har jeg merket at det å vite mest mulig om hva som skal skje, når og hvordan gjør det lettere å takle angsten. Og det er faktisk noe helt annet enn å være redd for det som er uforutsigbart.

Det å vite mest mulig om hva som skal skje, er også nødvendig for å takle angsten. Det gjøres best ved å gradvis utsette seg for det man er redd for, eller når det ikke er mulig/er for vanskelig, å se for seg at man gjør det man er redd for. Og når det gjelder graviditet og fødsel er bare det siste alternativet mulig. For å se for seg situasjonen, må man vite mest mulig, konkret og detaljert, om det man skal igjennom. Jeg vet også at å gå å vente i måneder på noe som skremmer meg, og som jeg egentlig vet veldig lite om når kommer til å skje og hvordan kommer til å arte seg, vil være en enorm psykisk belastning.

Jeg vet faktisk at hvis jeg får barn, vil det skje mange uforutsette ting, mange ting jeg ikke har noen kontroll over på noen som helst måte. Jeg fatter ikke hvordan du kan sette likhetstegn mellom angst og det å være umoden og uegnet som mor.

[thinkerbell]

At jeg har et angstproblem betyr ikke at jeg er umoden. Hvordan kan du komme til en sånn konklusjon?

Jeg har heller ikke sagt at jeg er redd for det som er uforutsigbart, det er jeg ikke. Men i de situasjonene som utløser angst, har jeg merket at det å vite mest mulig om hva som skal skje, når og hvordan gjør det lettere å takle angsten. Og det er faktisk noe helt annet enn å være redd for det som er uforutsigbart.

Det å vite mest mulig om hva som skal skje, er også nødvendig for å takle angsten. Det gjøres best ved å gradvis utsette seg for det man er redd for, eller når det ikke er mulig/er for vanskelig, å se for seg at man gjør det man er redd for. Og når det gjelder graviditet og fødsel er bare det siste alternativet mulig. For å se for seg situasjonen, må man vite mest mulig, konkret og detaljert, om det man skal igjennom. Jeg vet også at å gå å vente i måneder på noe som skremmer meg, og som jeg egentlig vet veldig lite om når kommer til å skje og hvordan kommer til å arte seg, vil være en enorm psykisk belastning.

Jeg vet faktisk at hvis jeg får barn, vil det skje mange uforutsette ting, mange ting jeg ikke har noen kontroll over på noen som helst måte. Jeg fatter ikke hvordan du kan sette likhetstegn mellom angst og det å være umoden og uegnet som mor.

At du er umoden for å få barn tror jeg ikke! Men jeg tror du er, som du selv sier, er rett og slett redd...

Det jeg vil råde deg til er å evt. ta kontakt med en fagperson som har kunnskaper om dette temaet... Legger ved noen linker som jeg håper vil være til hjelp..

http://www.nettdoktor.no/graviditet_foedsel/artikler/graviditet/foedselsangst.htm

http://www.jenteporten.com/gravid.htm

http://www.sykepleien.no/local/nyheter/arkiv/cna9.htm

http://www.dagensmedisin.no/bokomtaler/boker-morketall0400.htm

http://kilden.forskningsradet.no/publikasjoner/bokpresentasjon_psykiske_reaksjoner.htm

http://www.aftenposten.no/nyheter/iriks/d19078.htm

Klem fra

[Åsa Prebensen, Jordmor]

At jeg har et angstproblem betyr ikke at jeg er umoden. Hvordan kan du komme til en sånn konklusjon?

Jeg har heller ikke sagt at jeg er redd for det som er uforutsigbart, det er jeg ikke. Men i de situasjonene som utløser angst, har jeg merket at det å vite mest mulig om hva som skal skje, når og hvordan gjør det lettere å takle angsten. Og det er faktisk noe helt annet enn å være redd for det som er uforutsigbart.

Det å vite mest mulig om hva som skal skje, er også nødvendig for å takle angsten. Det gjøres best ved å gradvis utsette seg for det man er redd for, eller når det ikke er mulig/er for vanskelig, å se for seg at man gjør det man er redd for. Og når det gjelder graviditet og fødsel er bare det siste alternativet mulig. For å se for seg situasjonen, må man vite mest mulig, konkret og detaljert, om det man skal igjennom. Jeg vet også at å gå å vente i måneder på noe som skremmer meg, og som jeg egentlig vet veldig lite om når kommer til å skje og hvordan kommer til å arte seg, vil være en enorm psykisk belastning.

Jeg vet faktisk at hvis jeg får barn, vil det skje mange uforutsette ting, mange ting jeg ikke har noen kontroll over på noen som helst måte. Jeg fatter ikke hvordan du kan sette likhetstegn mellom angst og det å være umoden og uegnet som mor.

Jag har inte kommit till en konklusion om att din ångest behöver betyda att du är omogen. Jag skriver en fråga till dig om detta; " Jag undrar om du i dagsläget är mogen att ta hand om ett barn när du bär på så mycket oro och ångets inom dig? Det är du själv som får avgjöra detta"

Det var bra att höra att du inte anser dig ha så stora besvär ,att du inte kan gå igenom en graviditet och förlossning. Jag ville bara att du skulle tänka dig in i alla dessa oförsägbara saker som skjer under denna period av livet. Att det inte finns några enkla och rätta svar och att det inte går att planlägga en förlossning helt i detalj. Givetvis kan man önska och planlägga vissa saker, men det blir sällan helt som man tänkt sig ändå. Att du skulle gjöra en abort om du inte fick vissa garantier, är också sådana saker som du måste prata med en förlossningsdoktor om. Detta är inga enkla frågor och under en graviditet rekomenderar jag dig att prata med en speciell utbildad jordmor som jobbar med förlossnings-rädsla/ångest. Jag har träffat många kvinnor med ångest av olika slag på förlossningsavdelningen, där det har gått helt bra och de varit nöjda efteråt. Jag upplevde kanske dina problem som större än de var? Hade i varje fall ingen avsikt att skada eller gjöra dig ledsen, utan bara att klargjöra några fakta om förlossningen. Som jag tidigare svarat dig så tycker jag fortfarande att du skulle prata med någon annan fagperson om detta. Jag önskar dig lycka till vidare och anser härmed denna fråga avslutad från min sida.