alenemor?

[GroA]

Hei, mista barnet mitt i uke 16 (25.des.00)etter terminen, men på UL viste fosterets cm 11 uker. Hva kan ha skjedd? Begynte med småblødninger 1 uke i forveien, og våknet om morgenen med kjempesmerter og fossblødning. Bor på et sted som er temmelig på etterskudd med 1.svangerskapskto. og jordmor timer.(sist fikk jeg ikke komme til lege før 22.des)og nå er jeg etter mine beregninger 10-11 uker på vei. Min samboer har akkurat flyttet ut, og jeg er et følelsesmessig kaos!Våkner om natten og lurer på om jeg blør, og har det kjempekaos.Var på 1.g. kto 13.juni og legen sa 11 uker+3d. Kan jeg kjenne no liv, kan jeg vite om noe er galt, kan jeg trene og alt det som legen ikke hadde tid til å svare på!Jeg har et lett press ved venstre eggstokk (har hatt cyste der før) og lurer på om det er barnet jeg kjenner eller om det er en ny cyste?Noen ganger merkes det ikke, andre ganger mye.Er ganske fortvilet fordi jeg føler meg alene og redd.Ingen av helsepersonellet ser ut til å ta mine følelser på alvor, for "å miste et barn er helt vanlig". MEN FOR MEG ER DET IKKE DET!Har ingen å snakke med og ingen som kan gi meg noen trøstende ord og forklaringer.

Fortvilet alenemor?

[Åsa Prebensen, Jordmor]

Jag förstår att du nu sliter med tidigare negativa upplevelser och nu också samtidigt med en stor sorg, för att du har blivit ensam med erat nu,väntade barn. Angående din förra graviditet, så utgår jag från att fostret var dött, när ni såg med ultraljud i vecka 16. Att det då endast var stort som i vecka 11, berodde antagligen på att det hade dött redan då. Något, hade i varjefall gått galet och varför är aldrig lätt att veta. Den vanligaste orsaken till spontanabort eller missed abortion, är att det är något fel hos fostret, som kroppen därför önskar att "gjöra sig av med". Detta är kanske ingen tröst men ett faktum på att det vid de flersta tillfällen alltså är ett sjukt foster som dör eller stöts ut ur kroppen. Många kvinnor tycker att det kan kjännas som en lättnad att veta detta, speciellt också med tanke på nästa graviditet. Det finns alltså nästan inget som vi kvinnor kan påverka en evt ny abort, mera än att leva efter de rekomendationer som ges till alla grvaida, med tanke på kost och att undvika alkohol och tobak. Det är synd att du upplever att du inte får det stöd och uppbackning som du nu behöver inför denna nya graviditet. Eftersom det verkar som du inte har så många att prata med, tycker jag att du skall ta upp detta med din jordmor/doktor, för att kunna få någon annan fagperson, rekomenderad att samtala med. Eller om de kan hjälpa dig med samtal själva. Detta med tanke på din nu rådande livssituation. Att bli lämnad ensam under en graviditet är tufft och du behöver kanske att bearbeta denna sorgen, med någon utomstående? Det finns kanske någon i din kommun som är bra på dessa problem feks psykolog, kurator,socialarbetare, om din jordmor eller doktor inte är tillräckligt bra för dig?

Att kjänna liv redan i vecka 11 är mycket ovanligt. Det vanligaste är att du kommer att kjänna liv runt vecka 18-20. Vad det beror på att du kjänner press ut mot ena sidan , är inte lätt att veta. Man säger dock att så länge som press eller smärta är varaktig är det inget farligt utan att du då kan avvakta med att ta upp detta. Det sägs också att man kan fortsätta att träna, så länge som man själv mår bra av det och att man inte har fått några komplikationer feks blödningar. Lyssna på kroppen och avbryt träningen vid obehag eller smärta. Jag hoppas verkligen att du kan få ett bättre stöd än det du nu upplever fattas. Att kjänna oro inför denna graviditeten, är lätt att förstå och är helt normal. Jag önklar dig lycka till vidare!

[GroA]

Jag förstår att du nu sliter med tidigare negativa upplevelser och nu också samtidigt med en stor sorg, för att du har blivit ensam med erat nu,väntade barn. Angående din förra graviditet, så utgår jag från att fostret var dött, när ni såg med ultraljud i vecka 16. Att det då endast var stort som i vecka 11, berodde antagligen på att det hade dött redan då. Något, hade i varjefall gått galet och varför är aldrig lätt att veta. Den vanligaste orsaken till spontanabort eller missed abortion, är att det är något fel hos fostret, som kroppen därför önskar att "gjöra sig av med". Detta är kanske ingen tröst men ett faktum på att det vid de flersta tillfällen alltså är ett sjukt foster som dör eller stöts ut ur kroppen. Många kvinnor tycker att det kan kjännas som en lättnad att veta detta, speciellt också med tanke på nästa graviditet. Det finns alltså nästan inget som vi kvinnor kan påverka en evt ny abort, mera än att leva efter de rekomendationer som ges till alla grvaida, med tanke på kost och att undvika alkohol och tobak. Det är synd att du upplever att du inte får det stöd och uppbackning som du nu behöver inför denna nya graviditet. Eftersom det verkar som du inte har så många att prata med, tycker jag att du skall ta upp detta med din jordmor/doktor, för att kunna få någon annan fagperson, rekomenderad att samtala med. Eller om de kan hjälpa dig med samtal själva. Detta med tanke på din nu rådande livssituation. Att bli lämnad ensam under en graviditet är tufft och du behöver kanske att bearbeta denna sorgen, med någon utomstående? Det finns kanske någon i din kommun som är bra på dessa problem feks psykolog, kurator,socialarbetare, om din jordmor eller doktor inte är tillräckligt bra för dig?

Att kjänna liv redan i vecka 11 är mycket ovanligt. Det vanligaste är att du kommer att kjänna liv runt vecka 18-20. Vad det beror på att du kjänner press ut mot ena sidan , är inte lätt att veta. Man säger dock att så länge som press eller smärta är varaktig är det inget farligt utan att du då kan avvakta med att ta upp detta. Det sägs också att man kan fortsätta att träna, så länge som man själv mår bra av det och att man inte har fått några komplikationer feks blödningar. Lyssna på kroppen och avbryt träningen vid obehag eller smärta. Jag hoppas verkligen att du kan få ett bättre stöd än det du nu upplever fattas. Att kjänna oro inför denna graviditeten, är lätt att förstå och är helt normal. Jag önklar dig lycka till vidare!

hvordan vite?

Hei, takker MYE for Åsa P. omtanke og forklaringer. Men jeg lurer på en sak til, hvordan kan jeg egentlig vite om fosteret mitt lever? Som sist fikk jeg ikke vite før 5 uker senere at barnet mitt hadde vært dødt så lenge, en situasjon jeg helst ikke vil ha. Om barnet mitt er dødt ønsker jeg å vite det. Lurer på om jeg tar en ny grav.test og om den vil vise positivt så lenge fosteret er der, om det er dødt eller ikke?(Eller kun når det lever) Skjønner at jeg ikke kan løpe avgårde til legen og forlange at de sjekker fosterlyd eller tar UL i hytt og pine. Det er bare det at det er så vanskelig å gå rundt hver eneste dag å lure på om barnet "er " der eller ikke. Har hørt at så lenge man "føler" seg gravid (kvalme, svimmelhet, avskyfra/lyst på et eller annet ....) så er alt i orden. Men jeg har ikke hatt noe særlig av noen av disse symptomene, ikke nå og ikke forrige gang. Jeg skal ta kontakt med helsesenteret i morgen for å høre om det er mulig å få en time tidligere hos jordmor (har eg. avtale 4.07) eller om det er noen andre jeg kan få prate med. Takke enda engang for forståelsen fra din side, det gjorde utrolig godt å se at noen har forståelse for at det kan være en vanskelig situasjon å være i

D.S.

- GroA

[Fransiscka]

hvordan vite?

Hei, takker MYE for Åsa P. omtanke og forklaringer. Men jeg lurer på en sak til, hvordan kan jeg egentlig vite om fosteret mitt lever? Som sist fikk jeg ikke vite før 5 uker senere at barnet mitt hadde vært dødt så lenge, en situasjon jeg helst ikke vil ha. Om barnet mitt er dødt ønsker jeg å vite det. Lurer på om jeg tar en ny grav.test og om den vil vise positivt så lenge fosteret er der, om det er dødt eller ikke?(Eller kun når det lever) Skjønner at jeg ikke kan løpe avgårde til legen og forlange at de sjekker fosterlyd eller tar UL i hytt og pine. Det er bare det at det er så vanskelig å gå rundt hver eneste dag å lure på om barnet "er " der eller ikke. Har hørt at så lenge man "føler" seg gravid (kvalme, svimmelhet, avskyfra/lyst på et eller annet ....) så er alt i orden. Men jeg har ikke hatt noe særlig av noen av disse symptomene, ikke nå og ikke forrige gang. Jeg skal ta kontakt med helsesenteret i morgen for å høre om det er mulig å få en time tidligere hos jordmor (har eg. avtale 4.07) eller om det er noen andre jeg kan få prate med. Takke enda engang for forståelsen fra din side, det gjorde utrolig godt å se at noen har forståelse for at det kan være en vanskelig situasjon å være i

D.S.

- GroA

Henger meg på her...

En ny test vil IKKE vise om fosteret ditt nå er dødt eller ikke. For graviditetshormonet sitter LENGE igjen i kroppen, slik at man vil kunne teste positivt lenge etter at man har mistet.

Dersom du mister nå, vil du begynne å blø. Så lenge du ikke blør, kan du ta det med ro. Det pleier som regel gå bra neste gang.

Er du usikker, er det kun en ultralyd som vil vise deg om fosteret i magen din er i live. Er du engstelig kan du forhøre deg på legekontoret, eller sykehuset, og be om en ultralyd allerede nå. Fortell at du er engstelig, og gjerne vil se at alt er ok.

Selv mistet jeg i uke 10, men ble gravid igjen fire mnd etterpå, og fødte for 2.5 år siden en herlig, velskapt jente.

Ønsker deg all lykke til:)