Ångrar mig

[Pigan]

Jag lever idag med en sådan ångest över att jag inte lät mina barns papap få en chans.

Allt började för 5år sedan. Jag var hemma med våra 2 barn och han jobbade i Norge varannan vecka. Jag fick vara mest med barnen och hade ingen att umgås med, ingen som kunde passa barnen om jag ville göra något själv.

Vi bråkade aldrig och var nästan aldrig osams, men min kärlek dog för var dag som gick, kändes det som.

Vi flyttade till min barndomsstad så att jag kunde umgås med mina syskon och föräldrar.

Men ett år efter att vi flyttade, så hittade jag en ny man. Han var helt emot att jobba borta och ville bara umgås med sin familj.

Jag som var ensam varannan vecka tyckte att detta var en otrolig chans att få uppleva ett liv med någon som bryr sig.

Jag lämnade barnens pappa och bodde ensam ett tag men påbörjade relationen med den nye mannen.

Allt efter att tiden gick, barnens pappa träffade en ny kvinna och jag kände mer och mer att det fanns känslor kvar för barnens pappa.

Jag flyttade ifrån den nye mannen och bodde ensam med barnen.

Barnens pappa hade lämnat hans nya kvinna, men hade några korta relationer efter det.

Till slut så berättade jag för barnens papap hur jag kände det.

Han berättade att han kände samma sak för mig, han älskade mig fortfarande.

Det var en jobbig tid tillmötes, jag hade väldigt svårt att lita på honom, för jag trodde att han egentligen ville ha tillbaka de kvinnor han träffat efter mig.

Men han försökte övertyga mig om att det inte var så. Vi bestämde oss för att starta om helt på nytt. Vi skulle flytta till hans barndomsstad istället. Vi letade efter lägenhet, men kom sedan överrens om att köpa ett hus tillsammans.

Men så blev allt detsamma igen. Han jobbade på annan ort och vi träffades bara helgerna. Jag fick dra hela lasset med barnen, jobba och ta hand om hemmet.

Jag inbillade mig att han var otrogen med andra kvinnor i den staden han jobbade i och allt kändes konstigt. Jag ville ju ha honom hemma varje dag, jag ville få leva ett riktigt liv med honom.

Visst var det underbart att vi bodde ihoop igen, vi hade köpt ett hus, vårat egna hus bodde vi i.

Men jag kunde inte sluta tänka och oroa mig.

Jag kände att jag inte var den han egentligen ville vara med, han kanske bara valde mig igen för att göra det bekvämt för sig. Jag tog ju hand om barnen och han fick jobba.

Det gick några månader, jag kände mig så ensam igen.

Jag började sitta på internet, pratade med människor där. Till sist började jag bekanta mig med en kille på samma ort.

han besökte mig på mitt jobb och vi paratade i telefon varje kväll. Han fick dock aldrig komma hem till mig.

Till slut insåg jag att det var helt fel att jag sökte kontakt med andra, när jag och barnens pappa hade börjat om igen.

Så jag tog ett beslut, jag valde att flytta. Jag hade ingenstans att ta vägen, utan fick bo hos killen jag började prata med över nätet.

Barnens pappa bad och önskade att jag skulle ge honom en chans. Han sa att han älskade mig så mycket.

Men tiden gick och jag stängde av alla mina känslor, jag visste inte vad jag ville med mitt liv.

Ett halv år hade gått och barnens papap sa att han inte orkar mer och att han ger upp och hoppas att jag finner lyckan med någon annan.

Då ville i nte jag det, utan frågade om vi inte kunde se om det fanns en chans, ta relationsrådgivning. men han sa nej, han ville inget mer.

Jag lever fortfarande kvar hos killen jag flyttade till. Vi har väl en relation kan man säga, men jag vet inte om jag vill satsa på denna man, för mina känslor för barnens pappa finns kvar. Jag längtar efter honom, jag tänker på honom varje dag, jag vill bara att han ska ändra sig, säga att vi gör ett försök, men att vi inte lovar något.

Tycker ni att jag skall göra allt för att försöka få honom tillbaka? Eller ska jag inse att det inte går mer och att j ag får leva med det som jag gjort?

[Lillemus]

Jeg synes du skal begynne å ta hensyn til ungene dine! Det høres ut som du drasser dem med deg fra den ene fyren til den andre, frem og tilbake og hit og dit.

Bosett deg på ett sted, få deg en jobb og ta vare på deg selv og ungene dine. Om du treffer en mann trenger du ikke flytte inn hos ham etter kort tid! La ungene slå seg til ro og finne trygghet og stabilitet.

[Gjest Pontiac]

Jeg synes du virker useriøs, rastløs, og lite voksen. Det går ikke ann å leke med andres følelser som du gjør, da burde dere ha eksteskapsrådgivning/familierådgivning FØR du finner deg nye menn forde du kjeder deg

Du drar dessuten ungene dine til og fra pappan deres og inn og ut i nye forhold.

Du bør snarest flytte for deg selv, finne deg selv, tenke på ungene dine og hvis du ikke klarer å la være å involvere deg så bør du iallefall holde ungene unna det nye forholdet i lange tider før du bestemmer deg for å gå noe videre med det. Og da kan vel typen flytte inn til deg så ungene slipper å flytte rundt hele tiden.

Når det gjelder pappan til barna så skjønner jeg at han ikke lenger tør satse på deg, du har jo sveket ham mange ganger.

Hvis du er usikker på om han er den rette for deg nå så la han for all del være alene og få treffe andre damer og kanskje finne seg et godt forhold med ei.

Får du ham på kroken igjen så bør du behandle både ham, deg selv, forholdet og barna med mer respekt, og tenke godt gjennom ting før du tralter i veg.

Og når det gjelder at du kjeder deg, finn en barnevakt en gang i

uka eller to og engasjer deg i noe du synes om, trening, fotoklubber, shopping med venninder el. Eller få ungene til dagmamma/barnehage og begynn å jobb en halv stilling eller noe.

[Pigan]

Jeg synes du virker useriøs, rastløs, og lite voksen. Det går ikke ann å leke med andres følelser som du gjør, da burde dere ha eksteskapsrådgivning/familierådgivning FØR du finner deg nye menn forde du kjeder deg

Du drar dessuten ungene dine til og fra pappan deres og inn og ut i nye forhold.

Du bør snarest flytte for deg selv, finne deg selv, tenke på ungene dine og hvis du ikke klarer å la være å involvere deg så bør du iallefall holde ungene unna det nye forholdet i lange tider før du bestemmer deg for å gå noe videre med det. Og da kan vel typen flytte inn til deg så ungene slipper å flytte rundt hele tiden.

Når det gjelder pappan til barna så skjønner jeg at han ikke lenger tør satse på deg, du har jo sveket ham mange ganger.

Hvis du er usikker på om han er den rette for deg nå så la han for all del være alene og få treffe andre damer og kanskje finne seg et godt forhold med ei.

Får du ham på kroken igjen så bør du behandle både ham, deg selv, forholdet og barna med mer respekt, og tenke godt gjennom ting før du tralter i veg.

Og når det gjelder at du kjeder deg, finn en barnevakt en gang i

uka eller to og engasjer deg i noe du synes om, trening, fotoklubber, shopping med venninder el. Eller få ungene til dagmamma/barnehage og begynn å jobb en halv stilling eller noe.

Barnen har bara varit bosatta hos sin pappa efter att vi flyttade ifrån varandra förra året. Barnen har inte alls bott i mitt nya hem, utan jag har träffat barnen hemma hos deras pappa.

[Pigan]

Jeg synes du skal begynne å ta hensyn til ungene dine! Det høres ut som du drasser dem med deg fra den ene fyren til den andre, frem og tilbake og hit og dit.

Bosett deg på ett sted, få deg en jobb og ta vare på deg selv og ungene dine. Om du treffer en mann trenger du ikke flytte inn hos ham etter kort tid! La ungene slå seg til ro og finne trygghet og stabilitet.

Barnen har bott hos deras pappa efter att jag flyttade, så jag har inte dragit barnen hit och dit. Jag har träffat barnen hos honom istället.

[Gjest Pontiac]

Barnen har bara varit bosatta hos sin pappa efter att vi flyttade ifrån varandra förra året. Barnen har inte alls bott i mitt nya hem, utan jag har träffat barnen hemma hos deras pappa.

Det var veldig fint at dere tenkte såpass ryddig. Bra for barna.

Utover det så mener jeg det jeg skrev. Håper du klarer å finne deg selv og lykken om ikke så lenge slik at hverddagen og livet ditt blir preget av noe mer harmoni, trygghet og ro enn det virker å ha vært til nå.

[Lotte :o)]

Sorry, men du virker som et rotehode. Er du glad i deg selv?

''Jag ville ju ha honom hemma varje dag, jag ville få leva ett riktigt liv med honom.''

Riktigt liv? Hva er definisjonen på det? Jeg lever i så fall et halvveis liv jeg da, som har en ektemann som er borte annenhver måned? Dette har med hvilken innstilling du har oppi ditt hode å gjøre.

Det er ikke rart at dine barns pappa gir opp, når du stadig involverer deg i nye menn. Du sviker ham gang på gang.

[Glimtipper]

Jeg synes du skal la han være i fred nå. Du virker fremdeles utrolig vinglete. Han har allerede gitt deg en ny sjanse, som du spolerte. Du kan i all rettferdighet ikke forvente mer.

Når man kjeder seg forlater man ikke samboeren/mannen sin. Man skaffer seg en hobby, en ny jobb, begynner på en utdannelse, gjør noe ekstra for barna eller familien, sparer opp til en reise eller lignende.

Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna.

[Pigan]

[quote name=Lotte )' timestamp='1254122778' post='4219717]

Sorry, men du virker som et rotehode. Er du glad i deg selv?

''Jag ville ju ha honom hemma varje dag, jag ville få leva ett riktigt liv med honom.''

Riktigt liv? Hva er definisjonen på det? Jeg lever i så fall et halvveis liv jeg da, som har en ektemann som er borte annenhver måned? Dette har med hvilken innstilling du har oppi ditt hode å gjøre.

Det er ikke rart at dine barns pappa gir opp, når du stadig involverer deg i nye menn. Du sviker ham gang på gang.

Eftersom att vi hade varit ifrån varandra och börjat om igen, så ville jag kunna ha honom hemma, att han kunnat komma hem varje dag efter jobbet, att vi hade kunnat prata om allt, så att mina konstiga tankar om att han flirtar med andra damer, skulle ha försvunnit och att vi hade kunnat få mer tid att lita på varandra.

Ja jag har svikit honom och jag hade kunnat ge det mer tid så att vi kanske hade kunnat lösa allt, innan jag flyttade igen.

Jag vet faktiskt inte varför jag gjorde det, varför jag tyckte att det var så ensamt, varför jag tyckte att mina tankar om att han var med andra damer var så hemska, varför jag i nte tog tag i det och pratade med honom istället för att låta mig förföras av andra män, för det var inte en annan man jag vilel ha, jag ville ha närhet, ömhet, kärlek, kunna ha ett lugnt och behagligt liv med mina barn och deras pappa.

Jag ville inte hamna i det jag lever i nu, ångest, bitterhet.

[Pigan]

Jeg synes du skal la han være i fred nå. Du virker fremdeles utrolig vinglete. Han har allerede gitt deg en ny sjanse, som du spolerte. Du kan i all rettferdighet ikke forvente mer.

Når man kjeder seg forlater man ikke samboeren/mannen sin. Man skaffer seg en hobby, en ny jobb, begynner på en utdannelse, gjør noe ekstra for barna eller familien, sparer opp til en reise eller lignende.

Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna.

Jag har jobbat heltid jag också, men fått ta hand om barnen och hemmet, medans han har jobbat i en annan stad och kommit hem under helgen.

Hade jag varit hemmafru och valt det, skulle jag inte haft något att klaga på, men nu jobbade även jag heltid.

[Glimtipper]

Jag har jobbat heltid jag också, men fått ta hand om barnen och hemmet, medans han har jobbat i en annan stad och kommit hem under helgen.

Hade jag varit hemmafru och valt det, skulle jag inte haft något att klaga på, men nu jobbade även jag heltid.

Vel, som Lotte kommenterer, slik er det for mange. Det er også finanskrise; man skal i grunnen være glad man har jobber og ting går rundt.

Uansett hva situasjonen var eller ikke var - la han være i fred nå. Han vet du vil prøve igjen, men har sagt nei. Om han ombestemmer seg, så sier han nok i fra skal du se.

[Gjest Ikke perfekt mann]

Hej,

Du har nu lärt att å skriva om sig själva på ett negativt sätt här, för du får massor av "du är en dålig människa" kommentarer for. Det är många här som är "perfekt" du vet. Jag önskar er all lycka.

[Lillemus]

Barnen har bott hos deras pappa efter att jag flyttade, så jag har inte dragit barnen hit och dit. Jag har träffat barnen hos honom istället.

Da gjør du jo som du vil, men for meg høres det ut som du er redd for å være alene.

[Gjest Nickløsheletia]

Jeg synes du skal la han være i fred nå. Du virker fremdeles utrolig vinglete. Han har allerede gitt deg en ny sjanse, som du spolerte. Du kan i all rettferdighet ikke forvente mer.

Når man kjeder seg forlater man ikke samboeren/mannen sin. Man skaffer seg en hobby, en ny jobb, begynner på en utdannelse, gjør noe ekstra for barna eller familien, sparer opp til en reise eller lignende.

Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna.

''Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna''

Hm, nå kjenner jeg at rødstrømpa i meg protesterer villt og heftig.

Det du sier er at hun skal være takknemlig for å få slippe å jobbe.

Er du sikker på at det er ønskelig for alle kvinner?

Kanskje hun ikke ønsker å nedprioritere jobben sin? Kanskje hun ønsker en karriere hun også og noen å dele ansvaret for barna med?

Hva hadde du sagt om det var motsatt? At det var hun som var hjemme i helgene og mannen som var lei av å være alene hele uka år etter år?

[Lillemus]

''Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna''

Hm, nå kjenner jeg at rødstrømpa i meg protesterer villt og heftig.

Det du sier er at hun skal være takknemlig for å få slippe å jobbe.

Er du sikker på at det er ønskelig for alle kvinner?

Kanskje hun ikke ønsker å nedprioritere jobben sin? Kanskje hun ønsker en karriere hun også og noen å dele ansvaret for barna med?

Hva hadde du sagt om det var motsatt? At det var hun som var hjemme i helgene og mannen som var lei av å være alene hele uka år etter år?

''Det du sier er at hun skal være takknemlig for å få slippe å jobbe. Er du sikker på at det er ønskelig for alle kvinner?''

Finnes det kvinner her i landet (og i Sverige, trådstarter er tydeligvis svensk) av nordisk etnisitet (?) som er hjemmeværende mot sin vilje i dag??? *Sjokkert*

[Glimtipper]

''Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna''

Hm, nå kjenner jeg at rødstrømpa i meg protesterer villt og heftig.

Det du sier er at hun skal være takknemlig for å få slippe å jobbe.

Er du sikker på at det er ønskelig for alle kvinner?

Kanskje hun ikke ønsker å nedprioritere jobben sin? Kanskje hun ønsker en karriere hun også og noen å dele ansvaret for barna med?

Hva hadde du sagt om det var motsatt? At det var hun som var hjemme i helgene og mannen som var lei av å være alene hele uka år etter år?

Hun kan da jobbe om hun ønsker det. Jeg antar at de som er hjemme med barn er det fordi det er slik de vil ha det. SÅ feminist er jeg

[Gjest Nickløsheletia]

''Det du sier er at hun skal være takknemlig for å få slippe å jobbe. Er du sikker på at det er ønskelig for alle kvinner?''

Finnes det kvinner her i landet (og i Sverige, trådstarter er tydeligvis svensk) av nordisk etnisitet (?) som er hjemmeværende mot sin vilje i dag??? *Sjokkert*

Eh, nei? Beklager , men jeg forsto ikke helt hva du mente:-)

[Gjest Nickløsheletia]

Hun kan da jobbe om hun ønsker det. Jeg antar at de som er hjemme med barn er det fordi det er slik de vil ha det. SÅ feminist er jeg

Jeg vil tro at alle som er hjemmeværende vil ha det slik ja om de da ikke er arbeidsledige. Men denne dama, sa ikke at hun var hjemme. Hun jobber, og sannynligheten for at hun er glad for det er til stede:-)

[srp1365380487]

Jeg synes du skal la han være i fred nå. Du virker fremdeles utrolig vinglete. Han har allerede gitt deg en ny sjanse, som du spolerte. Du kan i all rettferdighet ikke forvente mer.

Når man kjeder seg forlater man ikke samboeren/mannen sin. Man skaffer seg en hobby, en ny jobb, begynner på en utdannelse, gjør noe ekstra for barna eller familien, sparer opp til en reise eller lignende.

Du burde ha vært glad for at mannen din jobbet så hardt for dere, slik at du kunne være hjemme med barna.

For noe tull. Når de faktisk kom sammen igjen, skulle det bare mangle at ikke han gjorde en innsats også. Å leve sammen med en kvinne er mer enn forsørgelse. Hun ble gressenke, like ensom og fortvilt som før. Det livet er ikke noe liv. Nei, det er vondt å ha kommet i denne situasjonen - men den lar seg vel neppe reparerere så lett nå. Mannen er nok utrolig såra og har også svelget noen kameler.