efter 18 år

[halmstrå]

Jag och min fru har nu varit tillsammans i 18 år och som gifta i 13 år.

Vi har 6 barn tillsammans och allt har fungerat bra tills graviditeten med den sista.

Hon blev gravid trots p-piller och nyheten blev lite chockartad för oss båda. Den sista förlossningen var ganska jobbig för henne och hon vägrade att genomgå en till. Enda alternativet var för henne ett kejsarsnitt. Graviditeten gick bra utan komplikationer men ju närmare förlossningen hon kom desto mer förtvivlad och deprimerad blev hon. Vi tog kontakt med antenatalmottagningen och efter ett antal samtal + ett personligt brev till läkare så blev operationen godkänd.

Allt gick bra med både mamma och barn.

Hon stannade bara några dagar på BB innan hon åkte hem. Till en början var allt bra. Såret läktes bra och amningen fungerade. Men hon blev mer och mer deprimerad och slöt sig. Samtidigt som hon sökte tröst hos barnet. Jag försökte hjälpa till men jag kunde inte nå henne ordentligt. Sedan hände det mycket runt omkring. Hennes pappa fick cancer och dog. Hon kände ett ansvar för sina farföräldrar. Ett drygt halvår senare dog hennes farfar. Vår son kom i purbeteten och mådde jättedåligt. Det var besök hos rektor, plis och soc. Det blev relations problem med pappans sambo. Allt detta plus vardagens övriga ting som måste lösas. Detta gjorde att hon till slut kände sig hopplöst snärjd och ville fly. Men detta talade hon inte om för mig utan kämpade tappert i drygt 2 år till tills för en vecka ville lämna mig. Hon sa att hon var totalt utbränd och att hon inte hade några känslor kvar för mig.

Jag lider med henne samtidigt som jag inte vill mista henne.

Hon har varit på ett samtal med kurator. Det bestämdes ingen vidare kontakt. Hon anser att hon inte behöver det utan att det räcker att samtala med hennes mamma och kompisar.

Jag har alltid varit vid hennes sida och hjälpt till med barnen. Vi har delat på allt arbete.

Nu undrar jag om man efter ett kejsarsnitt kan få en så här kraftig reaktion?

Hon har ett implantat i livmodern som ska räcka i 5 år innan den byts. Kan den orsaka något? Hon har aldrig fått tid eller möjlighet att sörja ordentligt. Hon har börjat få svettningar och håravfall. Vad kan detta bero på? Hon är 36 år. Jag är 37 år.

I övrigt har hon som jag nästan alla kriterier för en depression.

Jag går också på regelbundna samtal hos psyksköterska för att prata av mig.

Vi har sökt familjerådgivning. Vad kan de hjälpa till med i detta fall.

Detta blev mycket förutom kejsarsnittet, men jag tyckte det måste med.

Jag vill inte mista henne. Vad kan jag göra?

[Solveig Vennesland, Familierådgiver]

Hei!

Jeg forstår at du vil gjøre alt for å ikke miste samlivet med din kone og deres 6 barn.

Jeg råder deg til å forsøke å komme henne i møte på henns premisser. Det betyr at du må prøve å forstå hvordan hun har det, at hun kjenner seg totalt utbrent og at hun ikke har følelser igjen for deg. Disse tingene henger sammen. Du må fortelle henne at du forstår hennes plager, og vise det ved å være omsorgsfull og lyttende.

Hva tror du vil avlaste henne, slik at hun kan få mer tid til seg selv? Kan det settes i verk tiltak som kan hjelpe henne med å få tid til egenomsorg, f.eks. å jobbe med sorg og tap av nær familie. Hva med avlastning for barna? Hva kan du bidra med for å gi henne rom og tid for seg selv?

Hvis hun forstår at hun er så dyrebar for deg, kan det hende følelsene for deg kan komme tilbake.

Jeg tror ikke tiden er moden for parterapi nå. Hun må komme seg først både fysisk og psykisk. En lege bør vurdere om hun trenger medikamenter for en evt. depresjon.