helsesøsters rett/plikt ?

[dame28]

Hei.

Jeg er en kvinne på 28 år, og her for fire måneder siden fått mitt fjerde barn.

I den forbindelse så går en jo til kontroller med barnet, og så langt er alt greit.

Problemet mitt er at den helsesøster jeg går til, stiller en del ubehagelige spørsmål, noe jeg aldri har vært ute for før, jeg reagerer selvfølgelig på dette.

for eks. så kan hun spørre meg i forbindelse med at besteforeldre ser etter de andre barna, om de var friske. eller om hvordan jeg kom meg på kontrollen - om jeg har egen bil...?

hun kan også spørre om de andre barna våger å snakke til oss (foreldrene) om saker de lurer på, (de andre barna er 2, 4 og 6 år), datteren min på 6 år var med i dette tilfellet, og viste seg å være pratsom nok da jeg var til stede, selvfølgelig.

Alle disse - og flere - spørsmålene og kommentarer føler jeg er stilt til meg på en negativ måte, noe jeg ikke kan se noe grunnlag for.

Hadde jeg vært 15 år med barn, kunne en viss skepsis kansje vært ventet, men når jeg tross alt er firebarnsmor, gift og ellers er godt etablert bør en kunne forvente en noe annen holdning trodde jeg.

Kan en helsesøster spørre og kommentere om alt og alle, og det på en negativ måte,

eller er jeg kansje følsom og overreagerer nå etter fødselen, som var for fire mndr. siden( jeg selv og de fleste rundt meg ellers har ikke merket noe til fødselsdepresjon, e.l. på meg) ?

[Åsa Prebensen, Jordmor]

Det var synd att höra, att du tycker dina besök hos helsesöster känna obehagliga. Jag är enig med dig, att du som har ett bra socialt nätverk runt dig och har mycket erfarenhet av barn, borde inte känna obehagliga frågor om ditt privatliv. Du är där för att kontrollerar ditt nyfödda barn. Givetvis är det också helsesösters plikt att fånga upp eventuella missförhållanden hemma. Detta för att då kunna stödja dessa föräldrar bättre.

Då du inte känner förtroende för henne, tycker jag att du skall ta upp det med henne. Det kanske går att byta helsesöster?

Det är alltid svårt att som utomstående säga vad orsaken är till hennens frågor, då man inte är med och hör dem i dess rätta sammanhang. Förhoppningsvis så är frågorna inte illa menat, utan bara på grund av omtanke.

Det bästa är alltså at ta upp det med henne själv. Annars kan hon ju inte ändra på sitt beteetnde.

Lycka till!