Lite dikt.

[Gjest -tusen takk]

Noen som kan et lite dikt som varmer i hjertet? Trenger ikke være superseriøst, men kan godt ha et snev ab det.

[Gjest baremei]

På jorden et sted

Tro ikke frosten som senker en fred

av sne i ditt hår.

Alltid er det på jorden et sted

tidlig vår.

Tro ikke mørket når lyset går ned

i skumringens fang.

Alltid er det på jorden et sted

soloppgang.

André Bjerke

[Gjest baremei]

Det er langt mellom venner

Det er langt mellom venner. Mellom venner står mange bekjentskaper og mye snakk. Venner ligger som små lysende stuer langt borte i fjellmørket. Du kan ikke ta feil av dem.

-Kolbein Falkeid

[Gjest malun]

Ett er nødvendig

Ett er nødvendig - her

i denne vår vanskelige verden

av husville og heimløse:

Å ta bolig i seg selv

Gå inn i mørket

og pusse sotet av lampen.

Slik at mennesker på veiene

kan skimte lys

i dine bebodde øyne

- Hans Børli

[Gjest malun]

SVARET

Hvem er det

du

er, hvem er det vi er, vi som er

glade, glade

- jeg ser inn

i et par

øyne som lever

og får

til svar: Vi er to som fikk

en tid

sammen, her nede, til å være

glade - skal vi prøve det?

- Jan Erik Vold

[Gjest Shave my poodle]

Hva lykke er?

- Gå på en gressgrodd setervei

i tynne, tynne sommerklær,

klø sine ferske myggestikk

med doven ettertenksomhet

og være ung og meget rik

på uopplevet kjærlighet.

Å få et florlett spindelvev

som kjærtegn over munn og kinn

og tenke litt på vær og vind.

Be prestekravene om råd

og kanskje ja - og kanskje nei -

han elsker - elsker ikke meg.

Men ennå ikke kjenne deg.

Inger Hagerup

[ariadne]

Ja visst gör det ont när knoppar brister.

Varför skulle annars våren tveka?

Varför skulle all vår heta längtan

bindas i det frusna bitterbleka?

Höljet var ju knoppen hela vintern.

Vad är det för nytt, som tär och spränger?

Ja visst gör det ont när knoppar brister,

ont för det som växer

och det som stänger.

Ja nog är det svårt när droppar faller.

Skälvande av ängslan tungt de hänger,

klamrar sig vid kvisten, sväller, glider -

tyngden drar dem neråt, hur de klänger.

Svårt att vara oviss, rädd och delad,

svårt att känna djupet dra och kalla,

ändå sitta kvar och bara darra -

svårt att vilja stanna

och vilja falla.

Då, när det är värst och inget hjälper,

Brister som i jubel trädets knoppar.

Då, när ingen rädsla längre håller,

faller i ett glitter kvistens droppar

glömmer att de skrämdes av det nya

glömmer att de ängslades för färden -

känner en sekund sin största trygghet,

vilar i den tillit

som skapar världen.

Karin Boye

[Gjest Mr Papp]

Kauboiens klagesong

Eg er einsam i min sadel, for no har eg ingen hest

Gamle Svarten vart utgamal, han har no forlengst gått vest

Og mi kjære bestemoder, ho vart over nitti år

ho har gjenge heim til Jesus, ho vart gravlagt no i går

Og kona har gått frå meg, eg kan nesten gråta blod

ho har sagt det er på moten, at ein levar lesbisk no