"Arvelige" fødselskompikasjoner

[ronja røverdatter]

Jeg er nå gravid i uke 28+5 og har begynt å bekymre meg for problemer som kan dukke opp denne siste perioden i svangerskapet.

En av grunnene er at moren min hadde flere komplikasjoner i forbindelse med svangerskapene sine. Hun spontanaborterte først to ganger (tidlig), så hadde hun en dødfødsel (p.g.a. tvunnet navlesnor rundt halsen) og så ble jeg tatt med hastekeisersnitt p.g.a. forliggende morkake. Etterpå hadde hun en "normal" fødsel.

Ser at dere svarer på et annet innlegg at det ikke er usannsynlig at man føder som moren sin.

Har fått beskjed om at forliggende morkake ville blitt oppdaget på UL, så det problemet vil jeg ikke få. Tenker imidlertid på den lille gutten som ikke fikk leve. Har bedt om en ekstra UL i uke 35-36 p.g.a. disse tankene.

Er jeg hysterisk og overnervøs? Er det noe man kan gjøre for å forhindre at navlesnoren skal tvinne seg? Er det meningsløst å ta en ekstra UL helt på slutten med tanke på å oppdage noe før det er for sent?

På forhånd takk for svar, hilsen

[Englemor]

Hei

Det er mulig å få en undersøkelse på sykehuset som sjekker hvordan navlestrengen ligger og om gjennomstrømingen er liten/dårlig. Du kan jo spørre jordmor eller legen din om dette.

Jeg for min del syns at dette skulle ha vært en prosedyre på ethvert svangerskap, men meg om det.

Lykke til !

[Åsa Prebensen, Jordmor]

Jag har förståelse för din rädsla och oro, då din mamma har haft det jobbigt med sina graviditeter. Jag ser dock ingen anledning till att du skulle ha någon ökad risk till att få dessa spesiella komplikationerna. Risken för spontanabort är över, en evt föreliggande moderkaka hade de sett på ultraljudet, en navelsträng runt halsen är en tillfällighet som är ovanlig och inte ärftlig. Det finns tyvärr inget som du kan gjöra för att förhindra att navelsträngen skulle komma hårt om halsen eller att det skulle bli en knut på den. Om det kan minska din oro med ett ultraljud, så skall du gjöra det. Ett ultraljud kan dock inte ge några garantier för att något inte skulle gå galet senare. För att vara helt realistisk, chansen är mycket , mycket större att allt skall gå bra, än att något skall gå galet. Att ändå känna oro för en graviditet och förlossning är normalt, det är ju något stort och viktigt som skall hända och som inte får gå galet. Jag hoppas att du kan känna lite mindre oro nu och att du kan se fram emot den sisit delen av din graviditet. Snart är du i mål! Lycka till!